☼

för 6 år sedan satt jag i en (då) mycket speciell killes lägenhet för första gången och medans jag tog av mig skorna kände jag den instängda lukten av rök som satt fast på väggarna. En stor LP spelare i vardagsrummet och runt den låg bara massa bowie skivor. jag kommer ihåg att det var sommar utomhus. han tog min hand och tog med mig in i hans rum. jag satte mig på kanten av hans säng och han började leta efter tändstickor och en tom glasburk. jag kommer inte ihåg vad vi pratade om, men jag minns att jag bara satt och skådade hans utseende och vad han hade på sig. ruffsigt hår, kajal runt sina meler-färgade tomma ögon, snelugg, gråa cheapmonday jeans, svart tjocktröja och palestinasjal. och fin naturlig putning på läpparna.
hans syster kom hem med sin dåvarande flickvän och båda hälsade på mig och sa att jag var jättesöt. dom stängde in sig på sitt rum och man hörde hur kära dom var genom alla skratt, man hörde verkligen lyckan genom väggen.
vi satte oss på balkongen där det låg 2 askfat, ett fullt och ett halvfullt och han tände en cigg med tändstickorna.
vill du ha? frågade han 3-4 gånger men jag sa nej.
jag kände hur röken åkte in i mitt tuperade svarta hår och hur mycket jag trivdes av att bara sitta där brevid honom och titta på honom när han pratade om helt oviktiga saker. när han rökt klart slängde han fimpen i glasburken och tände en ny, gav mig en kopp te och klappade mig på kinden och sa att jag var den finaste han sett. han pussade mig i pannan och kysste mig på ögonlocken hans andedräkt smakade rök och jag tyckte om det. han tog min hand och sa att bowie var ett geni och att hans favoritband var kent. han tittade på mig och log, kysste mina läppar och jag kysste tillbaka för jag kunde inget annat och jag ville inte heller något annat. under dessa 20 minuter gav han mig en känsla som jag vill ge till alla som jag älskar. det var något speciellt som han gjorde och hittils är det bara han som lyckats. man kände sig så värdefull på något sätt och tiden stod stilla. den stod verkligen stilla