☼

För två år sedan stod hon på stationen ensam med armarna öppna, tog emot vinden och regndropparna som föll från himlen och från hennes kind. Hon var fri.
Det var det viktigaste, samtidigt som allt var piss och alla kunde dra åt helvete
utom du
Kan fortfarande inte förstå att man som människa tagit sig genom detta och står här nu
gråter av både glädje och sorg för man vet inte vad man ska känna
Man vågar inte
vem vill ännu en gång dras ner till botten och kanske aldrig komma tillbaka
aldrig mer

Men nu när hon vänder sig om ler hon med ögonen och det finns inget som får mig gladare
lyckligare
Finns inget vackrare än du

Hon är mitt liv.