☼

November, 2009, en onsdag var det. Vi hade folk hemma hos oss, eller ja... det var min moster, min morbror som bor i stockholm och min kusin med tror jag. Det var min morbror som var och hälsade på oss innan han skulle tillbaka till Stockholm så vi käkade och tjöta och sånt typ. Efter några timmar får jag ett sms som inte gjorde så ont till en början tills jag insåg vad det betydde. En människa fick plötsligt en annan betydelse mot min egen vilja, men i sånnahär situationer går det inte att göra så mycket åt saken. Tror det var ungefär en månad senare som jag åkte upp medans du åkte ner och vi sågs någonstans på vägen, gick i cirklar, grät, pratade, kramades och tillslut faktiskt skrattade. Det var jobbigt men du finns fortfarande och det får mig att le när jag känner mig ensam!