☼

Jag blir så arg. Eller.... Förbannad? Nej. Men himla ledsen.
Jag tror inte jag är ensam när jag säger att jag ibland känner mig obetydlig, det gör väl alla..eller? Jag vill bara inte vara obetydlig i dina ögon, för dig. Som om jag bara är något vi säger till varann när det känns bra, att du bara menar det ibland, eller? Ibland känns det verkligen som du menar det och då mår jag så jävla bra inombords. Att någon verkligen älskar mig och säger det till mig. Vet inte om någon annan känt efter hur det egentligen känns, själv gråter jag inombords varje gång jag hör det, för att jag är något för någon när man inte är något för sig själv, typ.

Men. Om du inte gör det, säg det inte. Jag vill inte att du ska säga något du inte menar, du kan lita på mig det lovar jag dig tills dagen jag dör, vad du än känner kommer jag ändå älska dig. Även om du inte skulle älska mig betyder det inte att jag slutar älska dig, det funkar inte så, inte för mig.
Att du och jag ska bli gamla tillsammans, titta tillbaka på våran ungdom och prata om hur roligt vi hade det. Jag vill att det ska bli så och det har jag alltid velat. Jag menar det varje dag, varje gång. Jag älskar dig. Jag älskar dig mer än alla världens tusen fåglar. Jag älskar dig mer än friheten. Jag älskar dig för att du är du och du har aldrig svikit mig. För att du kan ha tråkigt med mig utan att hata mig. För att du kan säga nej till mig.
Låtsas skratta aldrig igen. Öppna ditt hjärta, vad du än säger, kommer jag aldrig dömma dig. Just let go